All din glödande gråt som du aldrig fick gråta.

Din vrede och ditt rättmätiga hat som var bannlysta och strängeligen förbjudna.

Din självkänsla och integritet som kapades vid fotknölarna så att all slags livsglädje sakta somnade in och varningssignalerna som inte märktes när du klev in på absolut livsfarligt territorium där risken för ett totalt psykiskt sammanbrott är akut överhängande.

Du blev på grund av en extrem vanvård det självutplånande barnet som var en mästare på att hålla masken tills ingen mindes vem du verkligen var och inte du själv heller.

Vreden, rädslan och hatet som du svalde ner och förträngde, en tickande bomb, men du visste nästan ingenting om psykisk sjukdom.

Din pappa som mådde så jävla och som begick självmord natten mot din elfte födelsedag, och efteråt ingen som helst krishantering och sorgearbete. Du fick en själslig blackout i en miljö som gjord att gå under i, och du uttalade ditt mantra: Det kommer att gå dåligt för mig när jag blir vuxen, det kommer att gå dåligt för mig när jag blir vuxen. Till råga på allt fick du en styvfarsa som mobbade dig följande sommar, och det var högst anmärkningsvärt att du inte fick ett psykiskt sammanbrott redan då.

Hur kan livet vara så fruktansvärt och maximalt grymt mot ett oskyldigt barn som inte har en chans att försvara sig? När du var 19 år gammal så bröt dessutom bipolariteten ut och det var då helvetet startade och mamma kastade ut dig och du ville döda henne. Hon var det grövsta sveket personifierat och ytterst olämplig som förälder, definitivt inkompetent.

Vreden som dunkar, hatet som blixtrar, och en begynnande skräck som sammantaget bara måste sväljas ned och utplånas. Ickevarat är ett coolt och flummigt tillstånd som kombinerat med mani och lite gränspsykos blir till en lugn och behaglig eufori. Att alltsammans bara var ett illusoriskt luftslott hade du inte den blekaste aning om. Inte heller att bomben tickade i ditt huvud.

All din glödande gråt som du aldrig fick gråta.

Din vrede och ditt rättmätiga hat som var bannlysta och strängeligen förbjudna.

Den schizofrena psykosen var ett faktum en dag i början av september 1986. Det är ett tillstånd som inte borde existera, ett konstant superextremt helvete, en outhärdlig tortyr som bara fortsätter vad man än gör. Ett psykiskt Hiroshima. Du hade mycket hellre suttit i Auswisch eller läger i Sibirien. Vad som helst bara inte vara schizofrent psykotisk.

I detta optimalt fasansfulla så försökte du ta ditt liv två gånger på ett år.

Genom kopiösa mängder kärlek och sanning tillsammans med en kvinnlig vän, en god häxa, så lyckades ni häva psykosen. Hon var den första riktigt äkta människa som du någonsin hade träffat i ditt 22-åriga liv. Genom henne såg du ljuset. I alla fall några månader.