Visst gör det ont

när vi skiljs åt en smula

då tonar sig dagen

i grånad och dis

visst följer jag steget

som tystar sin sula

och visst känns det fattigt

för en ensam novis

ja ljudet av stillhet

som inte livet begär

den kommer av stunden

så dyster och tom

en koltrast försöker

sin stämma så fjär

att närma sig hjärtat

och åter få det att slå ut i blom.