Långt ner i själen finns hål
Ur vilka lycka sipprar ut

Jag är kraftlös och svag
Men alldeles för hård för att kunna hållas om

Jag måste bli stark
Vill bygga om min kropp till pansar och plexiglas

Måste fylla igen alla de där hålen

Men ensamheten bara fräter nya


Lyckan rinner så ifrån mig med ungdomen till följd;



Världen var alltid så skoningslös