Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Brevnovell. (Klengås är en värmländsk specialitet. Bröd med smör och torkad, riven mesost.)


Adress: Molnen ovan Mangen

Älskade pappa,

Skriver några rader till dig, där bland molnen ovan Mangen. Tänker att du nog sitter där i en eka och metar abborre med Ola. Han är borta nu, han också. Smörstekt nyfångad fisk i köket på Västa Backen. Vedspisen sprakade och stekpannan fräste. Kommer du ihåg när jag svalde ett fiskben? Nog älskade du att fiska? Jag minns hur ålarna hängde i äppelträden innan de skulle rökas. Vilken syn det var. Och så gott sen.

Det är så mycket jag hade velat fråga dig om. Trodde att det fanns tid kvar för alla frågor. Så blev det inte. Hur kände du egentligen när du förlorade din mamma och fick bo hos Olas föräldrar? Jag tror du saknade henne oerhört. Hoppas att dina fosterföräldrar var snälla. Antar det. Du såg ju gården som ditt hemma i alla år. Vet du, gården såldes och de rev ut alla vackra kakelugnar. Det var så sorgligt. Nu har jag en gård i Värmland. Du skulle trivas där. Ola nästan sprang över gården av förtjusning när han hälsade på. På sina onda ben. Nere vid vägen finns det hjortronmyrar. Och en sjö har vi där man kan fiska.

Visste du någonsin att du var av skogsfinsk släkt? Att båda dina föräldrar härstammade från Savolaxare som kom till trakten på 1600-talet. Tror inte du visste det. Inte konstigt att du älskade skogen så. Hörde om hur du som liten pojk vandrade på skogarna med en äldre man när din mamma slet som piga. Undrar vem han var? Vad pratade ni om? Ni kanske inte sa så mycket. Plockade bär och svamp i tystnad. Hade ni klengås med er som färdkost? Du måste väl ha blivit trött. Tror nog ni vilade ibland där i storskogen.

Vet du, pappa. Efter begravningen kunde jag inte skriva mer. Men nu skriver jag igen. Kanske du ser det? Du vet nog inte att det idag är exakt 32 år sen du lämnade oss. Undrar om tid, dagar och timmar, finns efter jordelivet? Jag tror inte det. Mitt sista minne av dig. Du gav mig en påse potatis som du precis grävt upp ur landet. Om jag ändå vetat att det var sista gången vi sågs. Då hade du fått en kram innan jag åkte. Nu är det för sent. Potatisarna hann jag aldrig äta upp. De blev kvar i husvagnen på Öland. När jag fick beskedet att du inte fanns mer.

Saknar dig.




Prosa av Elinor Sörensson VIP
Läst 114 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2020-08-03 21:29



Bookmark and Share


  Kajan VIP
Mycket bra! och berörande.
2020-08-05

  BenGust VIP
En innerlig och detaljerad prosa om saknaden efter far.
2020-08-03
  > Nästa text
< Föregående

Elinor Sörensson
Elinor Sörensson VIP