Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

kattkärlek

 

jag tänker mig mina nervtrådar som rötter
som dom som spretar ovanjord i paradisträdet
jag har inget hår
jag har bara rötter

det är lite tjatigt hos frisören
jag skriker med varje klipp
jag vill inte dö
men det måste göras
jag vill säga till honom att det är en överlevnadstragedi
men man ska inte behandla sig själv så,
inte andra heller för den delen

han sopar bort mig med en storsop
jag undrar vars jag tar vägen


- - - - - - - - - - - - -


om rötterna är hår
kanske tankarna är fjun
den tanken förklarar så mycket om täcken
på ett mycket lögnaktigt sätt

jag undrar så mycket,
det är min enda boning
kan jag ta dig dit, undrar jag?


hur många låser in sig med sina katter
i väntan på döden?
hur många släpper ut dom i staden
och ser dom snurra i varje navkapsel?
hur många släpper ut dom i skogen
och står visslande på trallen?
hur många dränkte dom i älven?

jag brukar tänka på dom som sjunktimret
som ligger kvar efter flottningen

men döden väntar inte på någon
den är bevarad i modden
den sjunger i vassen,
stryker mot benen
som rakblad


- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -


på vägen till skolan som barn,
där efter släntens häggar
vid dom sjungande syrenerna
stod gula höga hus
en gammal gubbe bodde i nåt av fönstren
han brukade skjuta barnen när dom gick förbi

vi dansade som humlor mellan buskarna
vingliga av nektar, lätta som ankare
hummande deras sång
men ingen kunde se oss,
för vi var redan döda

smygdjupa gärdsmygar
nere i Östersjöns mörka djup


- - - - - - - - - - - - -


jag hittade henne insvept i en mantel av fågelfjäll
som fåglarna svept henne i
och lämnat oss i
hennes ögon var bara pupiller
såsom dom alltid verkat
min självömkan pickade lite i hennes handflata
men ögonblicket var över
och ingen mindes längre
hur solnedgången kändes
som gick ner i så kraftlös blankvers

det är ingen mantel sa hon
det är bara tomma ord
som kan ta dig upp till ytan
och sen måste du släppa taget

så skakade hon av sig alla fågellik
och jag la mig i ett hav av ögontröst
som skar in sig i mitt hår
och jag såg mig själv
i alla ord som sveptes med

ibland lät jag dom använda min kropp
ibland rycker jag upp dom med roten
ibland ibland bokar jag tid hos frisören


- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -


det står en katt som jamar bra vid dörren
den stryker sakta längs vår vita karm
letar sakligt efter skålens kras
jag står kvar på mina fötter
tre sorkar i en utmärkt rad
på edra platser
säger jag


- - - - - -
-

 

 




Fri vers (Fri form) av 99ballonger VIP
Läst 292 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2020-08-17 00:09



Bookmark and Share


  Monica Lindgren VIP
Strof 6 är så otäck att jag nästan mår illa. Skickligt diktat!
2022-04-27

  helenita VIP
”men ögonblicket var över
och ingen mindes längre
hur solnedgången kändes
som gick ner i så kraftlös blankvers”

Snyggt poetat!
2020-12-11

    ej medlem längre
En annorlunda hyllning till "katten".
2020-11-03

  TrollTörnTrappan VIP
Hur ens identitet åtminstone delvis sitter i håret.... blir smärtsamt tydligt - ihop med katterna som synes "snurra i varje navkapsel" osv existentiellt välbyggd poesi.
2020-09-21

    pleasant street
jag tycker att den här är något alldeles särskilt fint.
2020-08-17

  the wildcat VIP
det var välskrivet om den mesta kelgrisen, glöm bara inte katten måste avmaskas då den äter sork och möss

just det grafologiska pekar jag inget mot låt bokstäverna leva det liv som är ditt/Mvh katten
2020-08-17

  Ulf Carlsson VIP
Man kan undra "vars" man tar vägen både som katt och människa.
Identifikationslek med existensens olika uttryck och former under livets gång. Fint bildspråk med insprängda aforismer.
En dikt för kattälskare och läskunniga katter.
Personligen skulle jag uppskatta texten ännu mer, om den interpunkterats och haft även stora bokstäver på rätt plats. Diktjagets inre monolog skulle då bli ännu tydligare just som sådan - åtminstone för läsaren.
2020-08-17
  > Nästa text
< Föregående

99ballonger VIP

Mina favoriter
piano