natten fylld med färgglans

gömmer hela stugbyn

står i fält av mossa

mina skor tycks borta

skönt dock snart fram tränger

längesen vi kramats

fästingarna kramas

smetig gredelinglans

ut ur min hud trängs de

dväljs där värsta flugbyn

söker steklar bort ta

klämmer fram en massa

fönstren sakta mosas

soffan smält som krämglass

trots allt blir det bättre

rider björn starkt glänser

lyfts jag upp likt flygfän?!

taket tycks allt trängre

korridorer kränger

bytt till keps från mössa

utrymt rum blir smygväg

tavlorna har ramats

kvar finns minsta färgchans

marginaler korta

ut genom aorta

blodets banor svänger

trollsvans i sin älvdans

hör majoren mässar

sommarlov förlamats

längs terrängbil stadsvyn

får vi gammal hussyn

skolkamrater bott har

björnar nästan tama

innan städer stänger

bära nycklar måste

bruten är nu skärmtrance

stugbyn åter tränger

borta bärfylld mossa

kramats fram skön färgglans