Solen letar sig springor
att lysa igenom

ovanför höghusen
leker molnen tafatt

den surrande kylkompressorn
stannade nyss
i tystnaden hörs bilar på avstånd

på diskbänken ligger
blåbärsmuffins kvar
mitt inne bland innergårdens grönska
möts orden över bordet

ett fotografi på någon
som inte finns kvar
möter mig på skärmen

medicinen från Kanada
har äntligen kommit
kanske biverkningsfria

ingen lättnad i restriktionerna
kan väntas än
åldern är en markör
vi håller avstånd
på vår väg till apoteket

tillsammans sjöng vi psalmen i morse
den som jag länge
inte kunde sjunga
herren tar och herren giver
de orden kunde jag inte förstå
allt är oss givet
allt kan tas ifrån oss
minnen är kärlek till oss lämnad kvar
gemenskapen fanns på en skärm
när vi delade orden

bönen bad hon med oss
sittande på soffkanten
i kammaren bakom köket
när vi var barn

hon som tog mig ut i skogen
på andra sidan vägen

vi hade varsin hink
storlek efter ålder
hinken skulle fyllas
innan de blå saftiga bären
stoppades i munnen

jag tänkte på henne
som en del av det eviga livet
när jag gick över vägen
med hinkar anpassade efter orken

ni gick där bredvid mig
vi var tillsammans alla tre
en mamma, en son och ett barnbarn
min hink var vit
jag var kanske tre

den femte generationen
plockar nu blåbär i ett annat land

ikväll står fem burkar blåbärssylt
på min köksbänk

i ett annat land
har hundratusentals människor
blivit utan hem
landets största vetesilo förstörts
många kommer att sakna bröd
bilderna visas oss på en skärm

©Eva Hedlund fd. Langrath