Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Minnen från en öde ö

Visst såg jag segel passera
Nog hörde jag människoröster dansa på vattnet
och jag längtade
längtade mig hes och vimmelkantig
och jag gömde mig
gömde mig för slumrande räddare
Mina många liv på den öde ön
gav mig ett klippigt och vindpinat hjärta
De vassa kanterna
genomborrade hjärnsaften
Blodet i sin skam
förvanskade för alltid horisonten




Fri vers (Fri form) av Märta Kajsa Nyholm VIP
Läst 49 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2020-08-07 22:00



Bookmark and Share


    Solweig Jansson VIP
Vacker och smärtfylld text ! Någon sa till mig en gång - du är som en ö, men det finns små stenar man kan hoppa på till ön ! Och även därifrån .....
2020-09-04

  Maja Ivan VIP
På en egen plats där ingen kom åt hittades ett eget universum med eget språk. Väldigt vacker beskrivning av ensamhetens dimensioner.
2020-08-07
  > Nästa text
< Föregående

Märta Kajsa Nyholm
Märta Kajsa Nyholm VIP