Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Revorna

Stänger vingar i öronen
avljudet under ytan är

Salt så suddigt skönt
Där lutar sig tången uppåt och landar på sin topp
Så som hakan kan vila i sin hand
Eller som blicken kunde vila

Dags att simma så långt
jämsides med de största revorna
Om jag aldrig hittar tillbaka

En gång såg vi en lax som vilade i grunda vatten
Den vilade men kom inte loss

Där i tångrosettens amulett går det att sikta in sig på isig sikt

Vingar över skäret
där var solen i röda bullerkullar
Där var de vilande i varandra där var vi inte




Fri vers (Fri form) av Maja Ivan VIP
Läst 43 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2020-08-07 23:11



Bookmark and Share


  BenGust VIP
Vilsamt sträcker jag mig ut i dina vatten
för en simtur och nuddar nästan revorna
medan solen svirrar omkring i röda bullerkullar. Lått att få schyssta egna bilder när man läser.

Sista strofen är suverän.
Bokmärker!
2020-08-11
  > Nästa text
< Föregående

Maja Ivan
Maja Ivan VIP