Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Spring, om livet är dig kärt.

Klantigt stapplade han fram genom potatisåkern.

Kläderna var fullständigt nedskitade av blöt och kletig jord.

”Hatten är på!” tjöt August när han snubblade så illa över plantorna att han föll med ansiktet rätt ner i den blöta åkern.

”Nog fan ska jag överleva denna skit när det jag flyr från är än värre ändå!”

Det regnade kraftigt och oavbrutet.

Ut genom dörren från ett torp några femtio meter bakom for en ilsken tant med ett gevär i händerna.

”Hörru karajävel, spring om livet är dig kärt!”

August fortsatte att plöja genom åkern, full som ett svin var han.

Aldrig mer skulle han söka empati hos den där käringa i Björkahult.




Fri vers av MickeP
Läst 132 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2020-08-08 16:30



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

MickeP
MickeP