Simulacra salabim
En svart och en vit häst
och det taktlösa samlaget
Inte sömn utan realitet
byggd på de drömmar
vi låtit växa
men att tyda surrealistiska tecken
till en vardag, rimmar inte alls
Jag vet att jag, allt för ofta
strävar efter mening
kanske inte med livet
men med tillvaron, för stunden
märk då
hur Mumintrollet
vattenspindlen
och barkbåten
tre identiteter som fristående
kan verka evigt olycksaliga
vid översvämningar
tillsammans skapar
och blir så mycket mer
Så svart på vitt
pardjur i parningsakt
och ett påstående
Vad är verkligheten
om inte de tecken
vi väljer att förstå
utifrån oss själv och andra
Och om vi nu ändå inte
skall sova bort dagen
utan istället finna klarhet
i det tillstånd vi befinner oss i
varför då inte bara
öppna ögonen
helt och hållet
och vakna