Förutom familjära Pjäser och Rutor har jag plockat med ingredienser från familjära Tärning- och Kort-spel. Varav merparten utspelade sig för mig/oss vid slutet på förra seklet (men har visat sig vara betydligt äldre än så). Rollspel hann jag dessvärre knappt nosa på, så urvalet här blir tämligen mainstream "middle of the road". Eller skall vi kalla dem de mest avskalade, arketypiska spelen? Vari jag zoomar in på :

1

SPADER KNEKT

Bland de vanliga spelkorten är nog spaderknekten det jag oftast "identifierat mig med". Särskilt i leken där han bär grön hatt med gulsvarta ärmar - trots att min egen mustasch ingalunda är svart. Sägs motsvara tarot-kortens Riddare i Svärd (kreativt tänkande), även Tvillingarna, fastän övriga knektar också kan funka.

2

HÄSTARNA i SCHACK

Med sina tre steg rör de sig åt två håll i samma drag - kan det bli häftigare än så?! Står från början granne med tornen, som de snabbt kan lämna utrymme åt. Genom att hoppa över vilka pjäser somhelst, både egna och eventuellt motståndarens...

3

"TÄRNINGARNA" i ORDBOX

Bokstäver av diverse slag har de på sina slumpvisa sidor istället för samma siffror. Extra många tillsammans skakas. Sen får man goda timglas-minuter på sig att "studera dem" närmare. Flera Z, Y och Q är iofs mindre kul om det blir än i andra kontexter. (Alfapet borde jag som poet också ha älskat, men minns varken några spännande kategorier eller fascinerande materia på/kring brädet.)

4

LUCKAN i MASTER MIND

Förevigt förknippad med mystik - hur man tills vidare blott kan gissa vilken färgkombination ens spelpartner har fastnat för - som döljer sig bakom den lilla skärmen [jag kanske felaktigt kallar luckan]. Frågandet och svarandet kan ske ljudlöst, med placerandet av pluppar i rad efter rad. De tunnare svarta och vita ger varsin aspekt av bekräftelse. På vilken sida om skärmluckan jag än suttit, har det alltid tyckts omöjligt att tröttna på Master Mind. (Dock gick att bli less på Vem Där? fastän ansiktsdrag är annars är mer intressanta än färgpluppar.)

5

GÅ! i MONOPOL

Ruta som får en att andas ut oron för skulder och hösta in nya resurser. Sammanlänkar de dyraste stjärngatorna med det relativt avspända stråket längs gamla stan. Visserligen kan dess välsignelser snabbt ändas efter nästa drag av chans eller allmänning - likaväl som pressa fram ännu fler sedlar under strykjärnets gång.

6

KÅK i POKER

Och Chicago osv varianter.. Fastän jag i verkliga livet starkt uppskattar färg/färger och stege/stegar, får nog ändå kåken utgöra vad som känns lagom värdefullast att samla på, med sin kombination av par och triss. Visst ger tre ess och två kungar mest chans att vinna själva utspelet med, men de sex poängen i protokollet uppnår jag ännu hellre via tre damer och två knektar.

7

PROTOKOLLET i YATZY

Gillar att man helst skall komplettera samtliga sorters utfall - fundera successivt över vilket man bör satsa på denna rundan, eller i värsta fall stryka. En smula mer kontroll än i många tärningsspel - även fast ingen yatzy i världen lär kunna frammanas (om inte gudarna vill). Sympatiskt att högsta värdet kan nås via alla sorters tärningsögon, såvitt de synkas.

8

+4 i UNO

Också ett kortspel med sina egna varianter och tillägg.... Nästa spelare måste dra närmare en handfull extra kort, som hen på nytt får svårt att bli av med. Visuellt förenas de fyra vanliga färgerna mot svart bakgrund, en smått magisk känsla.

9

SPETSARNA i KINA-SCHACK

Dit varje kulör måste få in en av sina vackra glaskulor, genom att hoppa över en jäkla massa kulor på vägen... Om så man än förfogar över en, två eller tre kulörer bland de sex, hägrar ens motsatta spets(ar) där i fjärran. Tänk om ordinärt schack hade haft avsmalnande brädformer...

10

BRICKORNA i MEMORY

Vilka motiv de än må ruva på.. alltid lika fantastisk övning för minnet!! Att veta var man vände på vad - medan NÄR skulle ha blivit ytterligare en dimension, kanske alltför svår?? Bilderna på brickorna kunde säkert motiverat en egen tolv-i-topp - om en sådan icke blivit alltför ojämförbar med andras minnen - oändligt personlig.

11

JOKRARNA i CANASTA

Plötsligt får dessa narrar vara med, inte blott från en kortlek utan från bägge lekarna = fyra jokrar. Superavancerat för vuxna människor, som jag minns de långa kolumnerna av rullgardiner.

12

MÅLPUNKTEN i FIA

Varsin smal gång leder in till centrum, dit de fyra spelarna strävar, men ständigt knuffas tillbaka till respektive bo.