en text direkt ur märkligheten..
en stilla nåd
* Jag hör till dem. De som gömmer sig för solen. Blek i naken skrud. Sittandes vid bordet. Och glömmer du mig för en stund så är det i sin ordning. Glömmer du mig för alltid så är det som det är. Jag letar i minnet efter den kåthet du väckt. Samlar mina vinbär på tungan och rullar dem längs gommen. Du är liv och jag är. Sen strålar det i månens sken. Och du. Jag bytte just armband för din skull. I läder och silverring ska jag möta. Möter du mig. Du hör till dem. De som visar sig i sin prakt. Färggrann likt tjädertuppen i april. Och vrider du dig mot mig ett slag så är det i sin ordning. Ger mig kraft att visa mina fjädrar. Och vi hör till dem. De som står i förändring och i stillhet väntar nästa steg. Väntar nästa viskning. Och glömmer vi att andas så är det i sin ordning.
Prosa
av
kerstin skriver
Läst 237 gånger och applåderad av 11 personer Publicerad 2020-08-09 21:48
|
Nästa text
Föregående kerstin skriver |