Inne i dimman vid avlägsen sumpmark
Dansar små lyktor en tygellös gungvals
Talrika ljussken som fängslar och blänker
Orörda av regnets pärlor som stänker

Somliga säger att ljusen är själar
Vilka gått ner sig i myrarnas tjärnar
Dömda att osaligt vandra på dimman
Från mörkrets fall till den tidiga timman

Plötsligen står nu ett bloss tätt intill
Slöjorna lyfter och regnet blir still
Allting är tyst, sedan säger den döde
”Vals utan slut är ett underbart öde”