Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Till E


E, jag undrar om du alls kommer ihåg mig. Vi gick i samma klass i skolan när vi var små. Jo, jag vet, det är länge sedan, och du har säkert ingen anledning att tänka tillbaka på de åren nu. Men av någon anledning, oklart vilken, så har jag på sistone alltmer börjat drömma mig tillbaka till sextiotalet. Böckerna jag hade i bokhyllan, kvarteret där jag bodde, skolan där jag tillbringade mycket av tiden.
Vi brukade hänga ihop efter skoldagen. Så här i efterhand begriper jag egentligen inte varför du brukade dyka upp utanför min port på eftermiddagarna. Det var ju inget speciellt med mig, och om jag ska vara ärlig – jag tyckte väl inte det var något speciellt med dig heller. Men på något sätt trivdes vi ihop.
Vi stannade inte hemma hos mig utan drog ut på stan. Det var ju på den tiden när föräldrar inte var rädda för att låta sina barn ränna omkring fritt. Vi höll väl till en hel del i Observatorielunden; jag minns att den branta rullstensåsen var ganska vildvuxen på den tiden, helt översållad med åkersenap och annat ogräs. Överhuvudtaget fanns det många ”skräpiga” ställen i området, perfekta för barn att hålla till på.
Minns du när du hittade en porrtidning bakom något skjul nedanför backen? Kanske var det Piff eller eventuellt Raff. Du fällde en kommentar om att det var bra att det inte bara var kvinnor som syntes i tidningen. Kanske var du mer intresserad än jag. Eller så var du helt enkelt mer mogen. Kan du tänka dig att jag faktiskt såg dig naken en gång – även om det bara var i en dröm. Du stod framför mig, helt naken och log mot mig. Vad gjorde jag? Jag vaknade förstås.
En gång blev jag bjuden av din pappa på kondis. Vi satt inne på Hurtigs, ett fönsterbord om jag inte minns fel. Jag drack nog Champis eller Pommac, och jag är ganska säker på att jag fått en bit Princesstårta. Han ställde en del frågor om mig och vad jag tänkte bli ”när jag blev stor”. Jag minns inte om jag hade några bra svar. Jag tänkte ju inte så då, men nu undrar jag om han ville träffa mig för att se om jag var ett lämpligt sällskap för dig …
Efter årskurs sex splittrades klassen och vi hamnade i olika skolor. På den tiden fanns det många innerstadsskolor och man gick strikt efter bostadsadressen vid intagningen. Mitt sista minne av dig är från klassrummet. En av de mera framfusiga killarna gick fram till dig där du satt i bänken och placerade en ljudlig kyss på dina läppar. Först såg du lite förvirrad ut, men sedan syntes det att du blev lite förtjust i tilltaget.
Jag får nog aldrig reda på vad det blev av dig, men det var trevligt att tänka tillbaka på den tid som en gång var, och som verkar så fjärran nu.




Prosa av utkanten
Läst 76 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2020-08-12 14:41



Bookmark and Share


  Arne Fredriksson
Stannade till vid varje punkt. Tror att jag såg er två, på avstånd, där ni befann er. Kändes åtminstone så när jag var med i handlingen. Du är så bra :)
2020-09-13

  bibbi ahrnstedt VIP
Fin tillbakablick på livet och skoltiden
2020-08-20

  Eva Langrath VIP
Fint berättat
2020-08-14

  Pia Laurell (fd Kal Wallin) VIP
Din text andas nostalgi och vemod över fina minnen. En fin berättelse Du delar här. Den ger värk i hjärtat.
2020-08-12
  > Nästa text
< Föregående

utkanten
utkanten