stora pappersark

fulla med rader

av ingenting

dina ord skaver

lämnar inget

att önska

Jag är jag

Vem är du

Du lovar återigen

trohetens sköld

att lite till

men allt du skriver

är inte Du

även om orden

är av förlåtelse

det måste finnas

en sanning

en vilja i dig

då kanske

Jag vet verkligen inte