Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Nått förbi

Ljuset har darrande nått förbi en nedslagen vägg
Såsom hönorna böjjer sig för gryningsljusets första våg av dagg

Har jag böjt mig för en brun geting
Slagit undan den hemliga kojjan som såg ut som en sjö

Den ligger i det höga gräset från en sommar i exil
Det var där den hamnade när värjan brast
Den sjön skulle vara huden

Hundra gånger söker jag med baddräkten
den rätta platsen tills solen blir för varm

Träden är fulla av gapande näbbar utan ljud

Så lyfter jag upp dig i min hand
Alla dessa krokiga fötter och tufsiga fjun

Borrar ner ditt huvud som en vagga
blundar med smala sträck till sjön börjar flyta över det torra gräset






Fri vers (Fri form) av Maja Ivan VIP
Läst 47 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2020-08-13 07:09



Bookmark and Share


  BenGust VIP
Sommarn som icke är, där till och med träden är bestulna på sina bevingade sångares stämmor. Ingen riktig kontakt kan skapas till just denna plats som inte är att känna igen. Vill vända perspektivet upp och ner där den blåa skyn blir en sjö.
2020-08-22

  Fredrik Axelsson VIP
Vilket bildspråk! Här grips jag av hur ljuset får bli porten in till minnena. Det darrar försiktigt och barnet försöker hitta sin plats i en sommar i exil, bland språklösa "näbbar utan ljud".
Det blir vackert i min tolkning hur det undermedvetna sökandet efter kojan/sjön får träda fram i ljusets landskap. Den här dikten bär på många nivåer.
2020-08-22
  > Nästa text
< Föregående

Maja Ivan
Maja Ivan VIP