mord på kreativiteten

när tekniken strular

när armar nacke och fingrar

är så svullna att man inte orkar

att hålla i en penna

och nacken inte kan titta upp ned upp ned

från ett handskrivet utkast till en dator

och nej kom med vilka tekniska hjälpmedel som helst

de kommer ändå att falla ihop haka upp sig

och inte fungera när strömmen går

jag vill ha tillbaks skrivmaskin utan el

en sådan där behändig skrivmaskin

nu sitter jag här tömd bestulen 

på mitt verk om ödehus och uppmuntran

en massa kilo nostalgi fanstasi och frenesi

det bara slurpades upp och ut i vet ej vad

varför själv-delitar sig skönhet i text

men varför sjävl-delitar sig inte detta förkastliga system

som känns som om det är till för att fläka upp cch

sprätta ut inälvorna på poeter som förlorar sina texter

jag kan inte föreställa mig att du parkerar bilen

och varje gång du kommer ut med kassen fylld

tvingas du ändå gå fem kilometer för att hitta den

men du har bara en kilometer hem

liksom att parkera cykel i sådana där omöjliga cykelställ

du vet att om du inte får stå i stället då faller cykeln 

när du lastar din matkasse i cykelkorgen

och du kan inte låsa upp cykeln innan

för då måste du ställa matkassen på gatan

vända ryggen till och vips är det någon där och snor den

nu liknas att vi är där då matkassen är stulen...

typ...

hur ska man då hitta tjuven-  man har ju inte ögon i baken

kommer du att känna igen denna tjuv?... troligen inte

så där står du med de sista kronorna utan matkasse

och du har fyra hungriga barn tre katter en hund

två papegojor din man och svärmor att mätta

alltid samma sak cyklister poeter och ödehus

kan inte få sin plats i världen

det är alltid skit som följer med

begränsat med resurser

med fem kronor kommer man ingenstans

liksom vi som cyklar alltid ska trängas

de tillverkar cykelställ så trånga att ingen kan parkera cykel bredvid cykel

du kan heller inte någonsin förstå hur ingen har velat lösa det

jo förutom en sak att vi inte skall ha några krav

det är endast bilburna som har en chans

de får familjeparkeringar och de får bredare vägar

de får säkra passager och korsningar med mera

men kommer vi på cykel

trotoarkanter dunk, konstiga korsningar rentav livsfarliga 

vi kan vare sig cykla eller gå bredvid cykeln

för det är så trångt liksom i huvudet på dem som stadsplanerade

varför ska de som är miljövänliga cyklister missunnas

varför ska tekniken krångla för icketekniska poeter

varför så ytte pytte små bokstäver på inforutorna

varför ljusblå text på mellanblå botten

typografin är botten och jag sjunker med ned

nu får jag ta fram förstoringsglaset för att kunna tänka snart

för det tycks som om ingen begriper någonting

jag är så obetydlig i dett jag-hav 

så om du ska se mig måste du ta fram en lupp

jag får krupp!!!!!