vad vore livet utan kärlek

blott ödslig tomhet 

och längtan stor

fruktan för att ensam bli

så stor den slukar mig

blott döden värre är

varför blev jag satt till jorden

när med ängslan jag lever

oron gnager hål i min själ

finns kärlek så det räcker

att stilla min plågade själ

var ska jag finna mening

dagar fyllda med frågor

får de nånsin svar

om jag inte längre ork har kvar

vad ska jag då göra

utan kärlek inget liv

ge mitt liv kärlek åter

någonstans på vägen jag vilse gick

tappade det dyrbaraste

nu jag letar med ljus och lykta

vill tomrummet fylla

och kärleken hylla

det största i livet

det finns där inom mig

i någon mörk gömma

rädd att visa sig

varje dag en kamp

för att överleva mitt liv

det är det jag vill