Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Någonstans i Finland

 

 

I det nytapetserade köket med den 

bedövande utsikten över sjön. Ryggen 

tätt mot magen. Ena handen mot hans vänstra 

lår. Kaffekoppen i den högra. 

Talar kärleken då äntligen. Den som vilat. Tvingats 

döpa alternativ till liv gott nog. 

Som om den krupit in i vilande tystnad i en 

allt för lätt tår. Som om språket lagts långt 

långt inne i våra huvuden eller som om vi 

prövar meningar inte rädd men önskar fånga 

dem dess vingbredd. Som om vi föredrar att 

vänta. Som om tystnaden är det vi för ögonblicket 

mest förstår händer leenden och att vi står 

 

i allvarlighet med kroppar som fungerar andetag 

som upplevs. Här. Inte då. 




Bunden vers av smultronbergen VIP
Läst 125 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2020-08-15 11:21



Bookmark and Share


  Karin Jungå c/o Vemod VIP
vackert och äkta!
2020-08-16

  Kajan VIP
Mycket, mycket fin. För mig om den naturliga men svåra anpassning vi lär oss; tycker mycket om språket, inte bara lättillgänglig.
2020-08-15
  > Nästa text
< Föregående

smultronbergen
smultronbergen VIP