kvinna bär på tecken
i en läderrem
ett sprucket kärl
hela hennes liv
fast med dovare
klang under
svalkans plataner


i ansiktet rör sig
skuggor från
ett brokigt
förflutet men
ändå mildare
uttryck vid åsynen
av cypresser


går utmed
vitkalkad mur
känner fingertoppar
mot slutenhet

söker innebörden
av det öppna fria
rymdhavet


och ser sig själv
driva iväg på
artemisiablad