Att vara underlägsen sina känslor,
att ge efter för just ingenting.
Kan inte kontrollera vad jag känner,
bara konstatera att jag fortfarande uthärdar allt jag aldrig fick,
men fick chansen att ge.
Och när jag tänker att idag är det dags att ge upp,
det är då undergivenheten i min blick,
avslöjar all min svaghet för dig,
för hur kall du än var mot mig,
så värms jag utav minnet då du log mot mig.

Om min kärlek till dig är en svaghet,
så ser jag mig hellre nedbruten och olyckligt kär,
än att inte känna någonting alls...