du som bär kärlek i hjärta och händer

och tar dig framåt med rosor på kind

trampar på stigen när årstider vänder

nynnar dig genom varje ny grind

du drar dig till minnes sånger från gammalt

som cirklar i tanken när snöstormen slår

då vandringen virrar där iskylan famnat

och skoskavet smärtar ju mera du går

jag tänker på dig från mitt avlägsna viste

din blinkning som mötte den hälsning jag gav

den fick jag av dig du med mod att ta miste

och släppa kontroll över livsgnistans nav

mitt minne dränerats på timglassanden

i nu står du nära mig brinner och ler

vår kvällsstund i torpstugan nere vid stranden

som om tyllgardinsfladder åter jag ser

ögonblicksuret slog glimrande timmar

den rodnande aftonen tände ett bloss

från molnet till hjärtat lades en grimma

och Andens livskraft blev knuten till oss

du lånar oss mörkernatts stjärnögelyster

med vidöppna öron och lyssnade frid

händerna har vi för broder och syster

där finns det en glänta i längtandets tid