är segregerad av min egen tanke
bortförd mot ett förmörkat ljus
i den flyendes skepnad
ur en dåres brus

sett oss i de mest osannolika sammanhang
flyttat de frysta minnens stilleben
målat hjärtan på mörk solbränd hud
med en kärlekspumpande ven

korsat omöjlighetens förvrängda udde
skuldsatt sista hånleende kapitalet
hämtat löften från den tomma plånboken
och förbannat det helvetiska kvalet

för vi är inte menade tillsammans
vi andas inte i samma rymd
det kommer alltid att kapas
kommer alltid vara skymd

låter tårarna minnas beröringen
och hur händer kunde forma magi
ta med mig ordet om dig och mig
och förpassar viljan till fantasi