Sitter lättad på stolen - jag hann!

Trots mörkret på uppfarten, då mobilen fick agera ficklampa och händerna fulla av 2 resliga squash, resterna av vinbärs/blåbärs/hallonpajen, skålen grädden inrymts i, nyckelknippan...

Sitter lättad på stolen och känner mig priviligerad - tillbringat kvällen med vänner, med prat, med mat.

Sitter lättad på stolen i det lilla rummet och känner mig långsamt allt mer iakttagen.
Ser i utkanten av blickfånget någon som rör sig blixtsnabbt över golvet.
Fokuserar ut genom den öppna dörren där jag lättad sitter på min stol i det lilla rummet.
Varelsen ändrar riktning på sin tjurrusning - börjar rusa mot mig!

En groteskt stor spindel med hyfsad stor kropp och långa ben - storlek som en reslig pappa långben men så mycket kraftigare.
Rakt mot mig där jag ju sitter på min porslinsstol med rumpan bar.

Hojtar till men hen spindeln låter sig inte hejdas.
Viftar med foten i hotfull ansats mot nämnda varelse också detta utan resultat.
Hen verkar sikta mot min fot, mitt ben.

Låter foten, hasandes mot klinkergolvet, gå till motangrepp.
Vill inte skada bara undanröja.
Undanröja risken att agera klätterträd för nattdjuret.
Vill återta kommandot över min sittning
mitt rum
mitt hem.

Den framrusande spindeln träffas av min framrusande fot.
Hen tumlar ut från mitt lilla tillhåll.
Kurar ihop sig vid nästa tröskel. Jag gör mig klar i mitt.
Finner en liten plastlåda och går åter till attack.
Spindeln är fångad.
Hen tumlar ner i lådan.
Täcker över med handen och vi går tillsammans ut på den nattmörka altanen.

Nu du spindel, nu får du springa ut i svarta natten.
Själv går jag in och tar mig ett glas vin.
Är en stor får en försöka vara hyfsat snäll...