Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Små pauser

 

Fjädern landade på det höga hårfästet 

 

Själv kippade hon efter luft. Skulle 

vara henne given men fick låta 

dagarna passera. Bokstödet ramlade 

omkull och framtiden skrek i utsikten 

så spröd klar att skönheten bländade 

sikten. 

hon misstänkte dig om så väldigt lite 

du lutande, tröga. Nyfikne. 

 

de diffusa sociala spelen. Den gifte 

som tog omvägar för att hitta hem. 
Skrek ut sin förkunnelse och hittade 

sig själv i slutet. Slumpens stenar 

formade de andras grusade gångar 

 

aldrig hans. Hans väg var galenskap 

men i grunden genial. Hennes hand 

vinkade och hon ville famna. Hela 

klumpen av förkunnelse så att värmen 

upplevdes. Erfarandes. Ett ord att ta till

sig i sin djupaste mening. Ett kantat dike 

var hon nu och hon syntes i periferin 

i tonen mellan bokstäver i pausen, 

andetagen han tar när livet släpper släpper 

tag. Toaletten, hissen i de utsökta små 

utrymmen vi vilar i. Där finns jag jag tror 

jag vill vill tro att mitt namn syns. Är. 




Bunden vers av smultronbergen VIP
Läst 106 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2020-08-19 00:39



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

smultronbergen
smultronbergen VIP