Mörker och ljus, sorg och glädje
Livets fönster doldes av sorgens svarta flor
rummet var mörkt och tyst
oförlösta tårar hängde som droppar
i takets spindelväv
satt hopkrupen i ett hörn
inkapslad i min sorg
tyckte livet kändes meningslöst
befrielsens fågel pickade på rutan
sjöng om alla vackra minnen
reste mig sakta upp
och tog ner det svarta tyget
ljustet strömmade in
hörde glädjens spröda toner
spindelväven brast
och tårarna som föll
förvandlades till skimrande pärlor
livet kändes åter meningsfullt