Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

döljesjalar

 

 

 

där in under hasseln

sätter sig hon

en kvinna ett jag

med handen smeker hon markens rötter

 

 

en trollslända landar på hennes axel

vilken axel

hennes jordaxel

hjärtats axel

 

 

en kolibri kysser hennes panna ren

 

molnen säras en vemodssångare söker i cirklar

en hök en falk en örn

 

en fjäder landar allt i det en koltrast landar med öppnat näktergalsbröst

 

 

berätta

 

 

det enda ringa jag kan förtälja är

jag har vandrat många stigar

så trött är jag mitt viljeträd

 

trädet susar häller skymningsvila i hennes syner

 

 

där i månträdet vilar min själ

sargad är själen

oläkta sår

 

jag ber månen hela med silver

 

 

ohörda bidar steg

där i rötters närhet

 

detta viljeträd

en hassel vakar med märgens visshet

 

 

 

 

eldflugor dansar

gnistor dansar

eldflugor tänder nattens längtan

gnistor stigna ur

eldar

svarar

 

lockropen

så lätta fjäderlätta

lockropen manar kom

kom

till

 

ett träd bär dans bär gnistor bär lockrop i flätad bröstkorg

till

skogsvrån

skogsbrud

 

min älskade

 

så kan gryning kyssa hennes kind

lyfta nyckeln gömd

djupt i bröst

där

vid den tända lyktan

vid tjärnen skrudad med röda näckrosor

 

kan jag dra mig undan mera

undan

blotar jag i den stunden i ebb alla vrakdelar

 

bär floden delarna in i förståelig helhet sammanhang

bir jag äntligen enad med

 

eldflugor med gnistor

kan jag

inse

hur ensamhet kan bli ett gnagande rovdjur in ifrån

 

hon sluter ögonen

bergen hör hennes drömvandring

 

berget bär hennes dröm

till källan av ett bröst

 

en stjärnpärla läggs i hennes gryningshand

 

 

 

 

en kolibri kysser hennes panna ren

 

molnen säras en vemodssångare söker i cirklar

en hök en falk en örn

 

en fjäder landar allt i det en koltrast landar med öppnat näktergalsbröst

 

berätta

 

 

det enda ringa jag kan förtälja är

jag har vandrat många stigar

så trött är jag mitt viljeträd

 

än dock säger mig mina fötter vandra stigarnas linjer

 

 

ängsvinda bjuder gryningsdagg

var vid hon en kvinna ett jag upplever mig

 

sväva där

hemmavid i enad cirkel

 

 

en stund ler mitt ansikte helt

 

 

lindar jag döljesjalar runt axlar

skuldror smärtar

 

jag minns att nyckelben

liknar

vingar

 

hur tärnor kan målas med penseldrag

 




Övriga genrer av Lena Själsöga Keijser
Läst 255 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2020-08-19 13:54



Bookmark and Share


  BenGust VIP
Kvinna söker sitt ursprung, sin rätt att vara ett jag. Att bli accepterad.

Hon är sargad och trött men kämpar:
än dock säger mig mina fötter vandra stigarnas linjer
hur ensamhet kan bli ett gnagande rovdjur in ifrån

Men lite vila: trädet susar häller skymningsvila i hennes syner (den raden uppskattar jag särskilt)
2020-08-19

  Yrre VIP
Åt detta finner jag inga ord, som om du målat en själ med tröstfärger.
Hjärtat öppnar sig, som orden mår mig, tack finaste du, tack
2020-08-19
  > Nästa text
< Föregående

Lena Själsöga Keijser
Lena Själsöga Keijser