Min fot sjunker ner.
Jag låter den vila bland tuvorna ett slag.
Upp kommer myrdoften.
Runt kängan lägger sig svalkan.

Jag blickar ut över myren.
Skiljer på nyanserna av rödgröna mattor.
Kliven blir extra långa och balanserande.
Jag får inte göra något förhastat. Vare sig i steg eller med ord.

Snart är jag framme vid det rika.
Det är här ögonen söker av långsammare.
I området mellan vatten och tuva.
I det blottade finns det oansenliga men raraste.