Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

sittbild

 

 

 

morgonen stiger in genom fönster, en smal springa leder väg till mina ögons vägran ögonvägran minns sanden den varma mjuka hur varje sandkorn är en viskande stjärna, morgonen blir en varsam hand fattar min hand ber mig stiga upp visar att alla tecken ännu ej skrivits säger att min hand är ett kuvert av stjärnskimmer säger vidare att brevet ännu skrivs kartorna är ännu skisser inväntar bläcks ådringar
öppnar fönstren helt mina ögonvingar flyger hör barnet säga att fåglar flyger ej de glider så jag tillåter mina ögonvingar glida vi landar i ängen sitter i ängens hand en stund minns gräset hur gräs rör sig hur rörelser är eviga hur rörelser skapar levande mönster allt väver i varandra och när detta ej sker vissnar en rörelse
lyfter eller vi lyfts sitter helt stilla följer allt det natten skänkt
regn
vackra regn
det sitter en regn droppe i ett träd regndroppen speglar allt det vilket är
jag säger väntar du bidar du regndroppen gnistrar med detta milda ljus smeker mina ögon
jag inväntar visslaren den vilken stämmer tonens rena öppnande, ser du i mig alla dessa flytande seglande glidande skuggor jag ser dem ser du jag inväntar visslaren den vilken stämmer tonens rena öppnande den skänker alla skuggor ljus
en vind vilar stilla i ett träd inväntar visslarens ankomst cikador spelar stillhet i ängen vakar åkervinda ängsvinda så skira så vackra jag kan uppleva rörelsen ur jorden växer fyra en lie slår tvärslåar läggs från moln regnar drömtrådar en vinda snurrar i sol lindar tråd varv till varv ser ringar i hav i gräs i jord i träd i allt årsringar vinden jonglerar med ringar skimrar i ljus väverskan ler säg, minns du ja jag minns sanden den varma mjuka hur varje sandkorn är en viskande stjärna, minns gräset hur gräs rör sig hur rörelser är eviga hur rörelser skapar levande mönster allt väver i varandra och när detta ej sker vissnar en rörelse
jag faller ned är det så träd upplever fallandet den bortgångna hennes märg sinade hon säger ängshand vagga alla dessa saknader stilla vagga hand i handske handsken är ej av stål den är av sammet smekande sammet vagga hand i handske minns upplevelsen av sammet, sammet har många gestalter hur rör du vid väven vandra med mig vandra med
bli upptäcktsresande bli stigsvarare bli levande liv varför säger jag så varför släcks ej lyktorna
minns att alla vingar renar skapar levande rörelse skapar liv  sand gräs, morgonsvanen sveper mjuka vingar bäddar in i mjuka moln trädfolk bidar stillhet inför möte en  trumma ljuder stavar lyfts dansar i ljus de håller i dansen en vit örnfjäder i hand genomskådande ögondjup bronshudskroppar nakna fötter håret en korpvinge nattens ebenholts stavar blixtrande målar ljusfenomen trumma enas med hjärtats bön
jag leker med ett ej är
älskade jag viskar min älskade visa dig
alla dessa vägar asfalt lagd jag sluter ögon ber asfaltsvingar öppnas flyg, flyg tillåt jordens rötter andas, fuktad asfalt regnvåta doftar gott
regnmantel öppnas hudar tvagas stiger ur skepnader av är blir liv levande liv en handske öppnar dagen sammetsmjuk
ur blå stiger grå säger vila ögon vila ögonrymder i mig ögonrymder bäddas in i bolster marker andas regn dofter doftar med ängsull en drömmande en drömmande följer bäckens åder porla källa porla bäcken leder in i grottor där finns målningar av liv målade med jordfärger enkla enkelhet rena i linjer stiger fram stiger upp stiger ur bergets inre tatueringar viskar ekon av stigar se vi var här vi är med ens snö snöstjärnor doftar rent sand gräs sand stjärnor snö kristalljus oskövlat snöleopard leder färd silvertoner rör vid själens ande rymden svävar i eldtoner så är våra inren detta berget manar lyssna tillreder en lyssnarbädd, hör din hud tala orden du ej förmår öppna din rädsla kväver bäckens åder källans porlande glittertoner låt oss fläta den brustna bröstkorgen hela, läka pulsens andning låt oss öppna havet vad mer finns att tillägga
kanske lyssna till hjordens skenande hur trumvirvlar river upp damm för att det skall framträda vilket är, människa vad svarar du
mina ögon blöder blå
blå snäckor stiger upp ur havet
detta ständiga
gnagande

minns hur tallar växer på klippor hur bergsrosen växer i berget

 




Övriga genrer av Lena Själsöga Keijser
Läst 238 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2020-08-20 12:35



Bookmark and Share


  Domenico VIP
Dina berättelser visioner om allt det vemodsvackras strävan mot ljus och djup...

2020-08-21

  BenGust VIP
Öppnade fönster är öppnade sinnen.
Ögonvingar glider fram i vävande mönster. När allt är i rörelse, vissnar intet.
2020-08-20

    ej medlem längre
Jag tycker så mycket om hur din blick sjunker in i landskapet och blir ett med regnet, med sandkornens stjärnglitter, med andetagen och med färgerna som själen målar.
2020-08-20
  > Nästa text
< Föregående

Lena Själsöga Keijser
Lena Själsöga Keijser