Mestadels baserat på intryck från 90-talet, när min symfoni-tokige vän fick mig att upptäcka ohyggligt många .... i stridare strömmar än jag någonsin skulle sätta på å lyssna på klassiska mastodontverk idag, fast förstås händer i perioder ...

Upplevelsen av ett musikstyckes karaktär är verkligen beroende av vilka dirigenter och vilka orkestrar som tolkar verket ... Sammanställer likafullt min generella favorit-förteckning (som den i stort sett tedde sig även på 90-talet) :

1

Jean Sibelius tredje symfoni

färdigskriven 1907, uruppförd samma år i Helsingfors dirigerad av Sibelius själv

Kunde nästan lika gärna ha valt den sjätte, som liksom tredje tillhör hans "okändare" symfonier, bägge relativt luftiga och skira, mindre kompakt monumentala än resten, men har ändå sina hymnmässiga partier.

2

Gustav Mahlers första symfoni

ibland kallad TITAN

färdigskriven 1888 (reviderad fram till 1898)

uruppförd i Budapest, dirigerad av Gustav själv

och dröjde till 1900 innan den spelades i Wien, fastän Mahler var österrikisk tonsättare

Har gott om horn och folkmusikaliska element. Visserligen dignar hans senare symfonier av mer spännande, halvgroteska inslag,  mäktiga körer och oändligare skönhet. Emellertid ettan räcker gott nog, och håller bättre i alla väder.

3

Olivier Messiaens enda symfoni

egenhändigt döpt till TURANGALÎLA

färdigskriven 1948, uruppförd i Boston, som ett beställningsverk av denna franska kompositör

inkluderar även piano + det sällsamma instrumentet Ondes Martenot, som bidrar till att fånga fågelsången ännu mer andligt.

4

Pjotr Tjajkovskijs sjätte symfoni

ofta kallad PATHETIQUE

färdigskriven 1893, uruppförd samma år i Sankt Petersburg, strax före Tjajkovskijs egen död

Sägs blivit felöversatt från "passionerad" till "patetisk". Hursomhelst, visst kan det bli lite väl romantik-smetigt och överfrisk stämning hos Tjajkovskij ibland, men hans sista mästerverk får en ny kärvhet iom temat död, som håller det livfulla i schack.

5

Hector Berlioz första symfoni

ofta kallad FANTASTIQUE

[Fantastical Symphony : Episode in The Life of an Artist]

färdigskriven 1830, uruppförd samma år i Paris

Betonas brukar dess psykedeliska karaktär, och jag kan väl bara instämma i att den uttrycker både sinistra, groteska tongångar och fint sprudlande surrealism - kanske mer än någon annans verk från den tiden?!

6

Sergei Prokofievs fjärde symfoni

såväl i första versionen opus 47 som sin senare version opus 112

färdigskriven 1929 (uruppförd i Boston) respektive 1947

båda med material ursprungligen för balett. Balettmusik var ju Prokofiev mästare på. Sergeis hisnande harmonier och intrikata rytmik funkar gott även i symfoniform.

7

Antonin Dvoráks åttonde symfoni

färdigskriven 1889, uruppförd 1890 i Prag dirigerad av Dvorák personligen

som var den enda skiva jag köpte i Prag vid mitt första besök där 1993, efter att hört den på vacker konsert hemma i Göteborg. Knappast håller den som sjua genom historien - och kanske är Dvoráks nionde "Från Nya Världen" bättre - men det här är ju min personliga lista.

8

Anton Bruckners sjunde symfoni

färdigskriven 1883 (reviderad 1885), uruppförd vid samma tid i Leipzig

Bruckners kolossala klossar till symfonier, fastnade jag trots allt tidigt för (vilket sällan hänt inför deras wagnerska inspirationskällor) varav sjunde känns som mest spirituell och mest absurd av hela bunten.

9

Ludwig van Beethovens sjunde symfoni

färdigskriven 1812, uruppförd 1813 i Wien dirigerad av Ludwig själv

Har aldrig blivit någon riktigt stor Beethoven-beundrare. Inte desto mindre : Om vi blott ser till andra satsen här, så kan den vara det mest gripande stycket musik i Universum?!

10

Carl Nielsens fjärde symfoni

benämnd av kompositören för DET UUDSLUKKELIGE [The Inextinguishable]

färdigskriven 1916

Danmarks främsta tonsättare hade jag kanske aldrig börjat undersöka på egen hand, men fick gott om tillfällen att lyssna via min bäste kamrat då - fast jag fortfarande sällan kommer ihåg några partier hos Nielsen utantill

11

Allan Petterssons sjunde symfoni

ovanligt nog i en enda sats (lång) med återkommande h-moll-ackord

färdigskriven 1967, uruppförd 1968 i Stockholm

Någon mer svensk tonsättare torde kanske ha kommit med på denna topp ... såsom Berwald eller Alfvén ... ifall det funnits fler inspelningar av våra kulturskatter att upptäcka?! Överlag verkar vi svenskar ha hört relativt lite svensk klassisk musik.

12

Robert Schumanns tredje symfoni

ofta kallad RHEN-SYMFONIN

färdigskriven 1851 och uruppförd i Düsseldorf

men mest hört den i version RE-ORKESTRERAD av Gustav Mahler

p.s.

Norska Grieg gjorde dessvärre ingen symfoni.

Någon engelsk borde också ha varit med, såsom Benjamin Brittens "Spring Symhony", eller Malcolm Arnolds jazziga symfonier - om jag bara mindes vilken av dem jag gillade mest

men finns ändå ingen plats kvar.