I evig väntan lever hon
det eviga sedan
som om livet
börjar i framtiden

sedan
ska hon göra
allt hon inte gör nu
sitter i nattklädnad
väntar in dagen

solen skiner så retfullt in
ger det dåliga samvetet
ångestföda
allt fru Längtanbort
borde göra
måsten radas upp
på smultronstrån

kaffekoppen är sval
mot hennes läppar
osten har svettats färdigt
det är en mil till duschen
sängen lockar med gyllenstämma
kom tillbaks

i morgon försöker hon igen