Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

mellan två månader

intet är,
bara vi
som leder och följer
den väg som
aldrig finner sin ände

hör fortfarande hjärtljuden
som i sitt mellanregister flimrar
när minnet vill vända åter

hur starkt det än är
ligger jag fortfarande ner
med slutna ögon och förlorar
mig i dåtidens vackra

någonstans
leder tanken tillbaka
till sin utgångspunkt
och finner sin önskan
att verka för all tid


Prosa av Max Poisé
Läst 209 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2020-08-21 19:35



Bookmark and Share

  Yrre VIP
Tänkvärd text, om förflutet. Att minnas tillbaka
2020-08-23

  Rise Little One
Det vackra förflutet har fortfarande sin starka dragningskraft i andras själ.
2020-08-22

  Pia Laurell (fd Kal Wallin)
Fina minnen som bevaras varsamt!
2020-08-22

  Lottie Ålhed VIP
Hemlighetsfullt komponerat.En dikt öppen för tolkning. Vilket brukar vara tecken på en inspirerande dikt och tanke. Applåd!
2020-08-22

  Öknens Ros VIP
Dyrbara minnen fångade i diktens form.
2020-08-22

    ej medlem längre
Du väver ihop orden snyggt, tack..
2020-08-22

  LenaJohansson VIP
Fint fångat!
2020-08-22

    Lena Staaf VIP
Vi ska vara rädda om våra minnen. De berättar om vem vi var och vem vi har blivit. Och minnen fungerar ju också så att de filtrerar bort mycket av det hemska och sorgliga och lyfter fram det ljusa som vi kan få njuta av gång på gång.
2020-08-21

  bibbi ahrnstedt
Fint, ja längtan dröjer sig kvar vid minnena som var
2020-08-21
  > Nästa text
< Föregående

Max Poisé