Utanför fönstret stod regnet
De sa till henne, att det stod
Som spön

I backen men hon själv
Var det

”Mamma vad är spön”


Hon fick sällan några svar
De sa till henne att hon var
Som plåster

Utan sår men hon själv
hade ont

”Mamma vad är spön”

I backen stod regnet
De sa till henne att hon
Måste vänta

Medan de tänkte
Och täljde

Hon visste vad det var.
Regnet hade stavat fel. Som spö
I baken

Då frågade hon aldrig mer
Men satt

”Mamma vad är spön”

Sa hon inte medan det
sved som väl var bara
Skinnet

Det var som att regnet
Tröttnat att stå