Älskade vännen min
så många poem till dig
du vet tretusen då
sagolika kärleksstinna
det var längesedan
när orden trollband oss
nu binder vi framtid
både du och jag

vi växer så det knakar
bänder upp våra slokande grenar
pekar pinnar
klappar medhårs
på varandra

du ger mig livsrum
med röda väggar
vill att jag ska ha det bra
sova i rummet intill
då kan du sova tryggt
du brer mig en macka
ifall hungern ropar
på mig om natten

på besök i din stad
du får en vänskapsdikt

våra barn har blivit stora
vi har blivit oförståndiga
galna medelålders barn
som hoppar barfota
i blåa vattenpölar

dricker rosa rosé
pratar energispråk i smyg
som ingen annan än vi förstår
du var bubblig kärlek en gång
diktdueller på poeter
du är systern nu alltid
min tokfia till vän