Förlustens ensamhet ekar bort i mitt liv, det skaver i mitt hjärta 

av kärlek som inte finns kvar den som en gång gjorde mej lycklig 

och glad, och gav mej en stor styrka att komma över livets hinder 

och problem, men nu i min ensamhet så känner jag mej så svag 

och omotiverad,  jag har tappat lusten till det mesta runt om 

kring mej, jag går på sparlåga och gör endast det livsnödvändiga 

i mitt liv,  trisstesen växer sej allt större och starkare och tar plats 

från min kreavitatet och livs energin, min ålder suger ur mej kraft

i min kropp, jag blir allt svagare för varje år, och ju närmare döden 

jag kommer varje dag, så suger den sakta min kraft och 

förbereder mej för den eviga vilan,  när livet är över och döden tar 

över, och förbereder mej inför nästa liv,

så raderas ett livs långa 

 minnen som tog ett helt liv att samla försvinner.