Dikten om Persona non grata
Se där går persona non grata så ensam o utstött han vankar irrar utmed livets långa gata fylld av förtvivlade tankar
Fördriven bespottad o galen flyr han till nidingars gränder sluter sig till backanalen o trycker förbrytares händer
Se där går persona non grata i de laglösas skränande hord desperados som är desperata o begår både missdåd o mord
Persona non grata han gråter vandrar till hamnen en stund aldrig han mer vänder åter han känner sig nu som en hund
Där ute på kajen han stannar o känner en svalkande vind sitt vidriga liv han förbannar o gnider sin skäggiga kind
Den vinden den susar o brusar viskar om dödsrikets fägring o glöden därinom berusar i havet där ser han en hägring
Ja i vattnet där ser han najader nymfer som bjuder till dans ett lyckolands vita fasader skymtar han därnere nånstans
Så nu går persona non grata äntligen som en puritan på sirenernas vackraste gata som kung av den blå ocean
BS-06
Fri vers
av
Bodil Sandberg
Läst 744 gånger Publicerad 2006-07-13 17:22
|
Nästa text
Föregående Bodil Sandberg |