Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Min yngsta dotter håller på att bli vuxen. Idag är hennes 19:de födelsedag. Denna text är till henne. Jag älskar dig!


VILJAN, ENVISAN, TROTSAN OCH SUNDAN

 

Viljan och Envisan var på kant med varandra

Viljan ville göra allt man inte får göra

Envisan ville gå ett steg längre

Trotsan ville göra precis som hon ville

Tillsammans blev de en galen kombination

 

De tre till sammans blev som dynamit

De sprängde bort Sundan Förnuftet helt

Sundan for iväg långt som en projektil...

Kvar fanns nu denna rena sprängkraft

Viljan, Envisan och Trotsan var starkare

 

När hon satt där med dessa tre kom det

En känsla av att hon var större än allt...

Nu skulle hon agera vuxen och slå sig fri

Hon skulle tillsammans med dem vinna...

Så hon gick till verket för att krossa allt

 

Alla skulle nu lyda henne och hon få bestämma

Ingen skulle få stoppa henne hur de än försökte

Först gav hon sig på att klättra högt högt upp

Sen kröp hon längst längst ned för att utforska

Därefter tog hon sig långt långt bort från alla

 

När hon kommit dit längst längst ut långt bort

Där stod hon plötsligt med sig själv ensam och tom

Envisan, Trotsan och Viljan hade ju redan fått allt

Därför försvann de när de fyllt sin funktion...

Nu var hon frigjord och måste hitta hem själv

 

Hennes lokalsinne var inte bra och kalla natten kom

Hon hade inte Sundan att fråga för hon var utslängd

Nu fanns bara Instinkta och den egna Sorgen...

Hon saknade alla omkring sig sin familj och sig själv

Hela den kalla natten satt hon med Villrådans oro

 

Villrådan hade dykt upp och nu kom flera till henne

Tvekan, Osäkra och Dåran hade slutit upp kring henne

De skapade kaos för henne och omkring henne i ett

Hon försökte hitta hem men Villfaran dök ständigt upp

Nu var hon totalt vilsen med sig själv där hon var

 

Vad skulle hon nu göra för att kunna få ro och frid i sig

Hon började uppvaktas utav Ångran och Besvikans ord

Besvikan började skylla på alla andra liksom Tvekan...

Ångran försökte ropa på Sundan men hon hörde inte på

Nu slogs hon med sitt kaos och Längtan kom över henne

 

Ångran och Längtan sa att du behöver dina nära och kära

Kan du inte ropa på dem så de kan hjälpa dig hem igen...

Hon ville inte för nu hade Skämman kommit och lagt sig i

Hon skämdes för mycket för att våga erkänna sitt dåd

Ångran och Längtan kämpade för att övertala henne...

 

Till slut vann Ångra, Längtan och Sundan över Missmodan

Missmodan försökte aliera sig med Skämman om igen...

Men de var starkare och fick henne att börja gå mot stigen

De uppmuntrade henne att följa stigen för att be om hjälp

Och så fann hon Välmenan som visade henne vägen hem...

 




Fri vers (Prosapoesi) av Solstrale/ Eva Åberg VIP
Läst 138 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2020-08-25 10:06



Bookmark and Share


  Eva Langrath VIP
Välskriven text om tonåringens svåra frigörelse och väg att hitta sig själv och sin tillhörighet.
2020-08-28

  Roger VIP
Suveränt beskrivet!
2020-08-28

  efm VIP
Så bra skrivet och beskrivet om tonåringars väg mot vuxenvärlden. Och vilka underbara "nya" ord du har berikat svenskan med.
2020-08-27

  Lena Staaf VIP
Fin beskrivning av en tonårings svåra frigörelse och samtidigt växande i insikt.
2020-08-25

  wiria77 VIP
dina rader
de går rakt in i hjärtat
beskriver tonårens kämpande
så väl
2020-08-25

  Öknens Ros VIP
Så fyndigt du beskriver en tonårings väg till frigörelse, men samtidigt motstridiga känslor gentemot det hon trots allt vill tillhöra.
2020-08-25
  > Nästa text
< Föregående

Solstrale/ Eva Åberg
Solstrale/ Eva Åberg VIP