Solstrale… Min yngsta dotter håller på att bli vuxen. Idag är hennes 19:de födelsedag. Denna text är till henne. Jag älskar dig! VILJAN, ENVISAN, TROTSAN OCH SUNDAN
Viljan och Envisan var på kant med varandra Viljan ville göra allt man inte får göra Envisan ville gå ett steg längre Trotsan ville göra precis som hon ville Tillsammans blev de en galen kombination
De tre till sammans blev som dynamit De sprängde bort Sundan Förnuftet helt Sundan for iväg långt som en projektil... Kvar fanns nu denna rena sprängkraft Viljan, Envisan och Trotsan var starkare
När hon satt där med dessa tre kom det En känsla av att hon var större än allt... Nu skulle hon agera vuxen och slå sig fri Hon skulle tillsammans med dem vinna... Så hon gick till verket för att krossa allt
Alla skulle nu lyda henne och hon få bestämma Ingen skulle få stoppa henne hur de än försökte Först gav hon sig på att klättra högt högt upp Sen kröp hon längst längst ned för att utforska Därefter tog hon sig långt långt bort från alla
När hon kommit dit längst längst ut långt bort Där stod hon plötsligt med sig själv ensam och tom Envisan, Trotsan och Viljan hade ju redan fått allt Därför försvann de när de fyllt sin funktion... Nu var hon frigjord och måste hitta hem själv
Hennes lokalsinne var inte bra och kalla natten kom Hon hade inte Sundan att fråga för hon var utslängd Nu fanns bara Instinkta och den egna Sorgen... Hon saknade alla omkring sig sin familj och sig själv Hela den kalla natten satt hon med Villrådans oro
Villrådan hade dykt upp och nu kom flera till henne Tvekan, Osäkra och Dåran hade slutit upp kring henne De skapade kaos för henne och omkring henne i ett Hon försökte hitta hem men Villfaran dök ständigt upp Nu var hon totalt vilsen med sig själv där hon var
Vad skulle hon nu göra för att kunna få ro och frid i sig Hon började uppvaktas utav Ångran och Besvikans ord Besvikan började skylla på alla andra liksom Tvekan... Ångran försökte ropa på Sundan men hon hörde inte på Nu slogs hon med sitt kaos och Längtan kom över henne
Ångran och Längtan sa att du behöver dina nära och kära Kan du inte ropa på dem så de kan hjälpa dig hem igen... Hon ville inte för nu hade Skämman kommit och lagt sig i Hon skämdes för mycket för att våga erkänna sitt dåd Ångran och Längtan kämpade för att övertala henne...
Till slut vann Ångra, Längtan och Sundan över Missmodan Missmodan försökte aliera sig med Skämman om igen... Men de var starkare och fick henne att börja gå mot stigen De uppmuntrade henne att följa stigen för att be om hjälp Och så fann hon Välmenan som visade henne vägen hem...
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Solstrale
Läst 404 gånger och applåderad av 12 personer Publicerad 2020-08-25 10:06
|
Nästa text
Föregående Solstrale |