Jag fick livet
Ordet som gjorde människan
Dagar att vandra längs en torrlagd öken
Solen som lyser över jorden
Jag fick min kropp
De klädde mig i sina egna färger
De visade mörkret av skrik som aldrig tystnar
Och de log mot mig ett kallt leende
Regnet föll aldrig
Jag fick ett liv med sönderrivna kartor
Men blixten slog från deras ögon
Och händer drog maskiner längs ett löpande band
Ett liv efter vinterkriget när de föddes
Ett ingenting förutom skrik som blivit rädsla
Jag fick ett liv med orden och tankarna
Inte en talandes liv av meningslöst trams
Inte en politikers hårdföra tro på den rätta vägen
Inte en kristens längtan efter en mental snuttefilt
Jag fick livet med en krokig rygg
En spänd hals och tunga
dreglet som rann
Inte av idioti eller Frankenstein monster
Som de outvecklade inbillar sig
Jag fick livet
En knuten näve och avgrundsvrål
Det var då jag hitta hem
Och jag kommer aldrig
Nej, aldrig
Att sluta fråga.