MolnenJag ser ut över den sovande staden
ser så långt så länge
att delar av det som bar ramlar
jag ser ser hur det formar sig längs benen bildar vatten bäckar åar blir till hav
och det är inte längre oss jag ser
finns inte längre kvar hos mig
Och friheten den bryter sig och skaver mot det andra fördelar sig i vardagen dess nycken
räkningar. Måsten. En kvinna som lämnar min bror efter 15 år. Jag kontaktar mina patienter.
men men hörni vill hon säga Märker bara jag att molnen bryter i en annan skala
dagar går och jag ser på aktuellt och har på allvar funderat på att börja spara
lägga på hög. Skjuta upp. Åter. poesin är som serierna. Jag tröttnar. växlar mellan skeenden och vanor.
men molnen. Det är ju något märkligt här som sker och jag har vant mig vid att ingen skulle tro mig om jag sätter ord på vanföreställningen
ett liv.
Bunden vers
av
smultronbergen
Läst 116 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2020-08-25 23:11 |
Nästa text
Föregående smultronbergen |