Du var kvällens ljuvaste kompromiss,
där du log med solsken böljande ur munnen.
I rabatterna där oregano och citronmeliss
tedde sig likt prinsessan och adelsmannen.

Sammanslingrade var de ändå,
de två älskade.
Ända in i midvintern skulle de bestå,
ty de härdade.

Du sken som pärlemo,
när du dansade dig fram.
Glaskross utspritt som sandmo,
men du var inte särskilt aktsam.

Marken var blodstänkt,
och en stjärnklar sänghimmel låg utbredd.
Dina tårar hade torkat där de nyss hade blänkt,
jag var inte beredd.