Min stackars vers blir ganska ful,
men det är dåligt väder.
Den tycks bli ännu mindre kul,
ju längre jag den kväder.
Den kallas kanske ohemul
av dem som företräder
den sköna versens klausul
och diktens forna fäder.

Jag skriver den ändå en stund
för att besegra tiden.
Det regnar över Öresund
och versen min blir vriden
och snodd i rimmens runda rund
och mindre kul än kviden.
Jag kanske borde ta en blund
och skippa diktarstriden?

Att skriva vers är ändå lönt
när det är dåligt väder!
Snart gnistrar dikten åter grönt
i sina nya kläder.
Ett dåligt väder skall bli skönt
när solen dimman späder,
det har jag genom åren rönt
och det mig alltjämt gläder.