Stormfågeln vässar sina
vingar till skarpa knivar

Skrämmande är allt
svept i nattsvart kol

Ändå tänds ännu de eldar
som ska brinna

Och sprakande hörs
gnistregnet fara
allt högre och högre opp

Nära en dunkel himmel
och en fågels svedda kropp

I mörkret när glödande aska
svävar allt högre och högre
opp

Snart far också det dunkla
när morgonljuset på nytt
tar form

Och stormfågeln åter får läka
sina fjädrar

Och vila från nattens storm