Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
ett semesterminne från en svunnen tid ..


E VIVA ESPANA

Semester utan man och småbarn! Bara vi tre väninnor. Vad härligt och avkopplande det ska bli! Första semesterkvällen ska vi gå till en tysk ölhall för att festa och dansa.

På eftermiddagen duschar vi, fixar håret och sminkar oss. Men bara måttligt. Vi är ju unga och fräscha, så vi behöver inte så mycket spackel.

När kvällen kommer ger vi oss av till ölhallen som ligger ganska nära hotellet där vi bor. Då vi kommer in i ölhallen bestämmer vi att jag ska ta ett bord, medan de andra två går till baren för att beställa vad vi ska ha att dricka.

Jag tar ett bord som ligger en halvtrappa upp från dansgolvet. Vid bordet intill sitter några tyska killar som bor på samma hotell som vi. Vi hälsar glatt på varandra.

Efter några minuter kommer en svartmuskig, lite äldre spanjor och ställer sig i halvtrappan nedanför vårt bord. Han bugar mot mig och säger något otydligt som jag uppfattar som

- Would you like to dance ?

Fan också, tänker jag, det här börjar ju bra. En gammal spanjor, när det finns hur många unga snygga killar som helst här. Men, resonerar jag med mig själv, jag kan ju inte nobba det första jag gör. Framförallt inte för att det är en äldre, svartmuskig spanjor.

I ögonvrån ser jag att de tyska killarna intresserat följer händelseförloppet .

Jag går nedför halvtrappan och tar spanjoren under armen för att gå ut på dansgolvet. Han står som fastnitad och rör sig inte ur fläcken. Jag drar allt vad jag kan. Men ingen reaktion. Inte säger han något heller.

De tyska killarna ligger formligen över bordet och gapskrattar. Jag blänger på dem. Så oförskämt! Bara för att jag ska dansa med en spanjor!

Till slut reser sig en av killarna upp och går fram till mig och spanjoren, som fortfarande står som fastnitad i golvet. Mellan skrattsalvorna får han fram att spanjoren inte alls bjudit upp mig till dans. Spanjoren är servitör. Han frågade bara vad jag ville beställa att dricka.

Ridå!

Snabbt släpper jag servitörens arm som jag hållit i ett fast grepp. Jag pilar kvickt upp till vårt bord med rodnande kinder. Där väntar mina väninnor som ser lite undrande ut.

När jag förklarar vad som hänt skrattar vi gott. Resten av kvällen blir väldigt lyckad med mycket dans. Dock inte med någon servitör.




Övriga genrer (Kåseri) av Elisabeth Nilsson VIP
Läst 165 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2020-09-11 18:48



Bookmark and Share


  M.Eta
Så det kan bli! Kul text!
2020-09-12

  Cikoria Blå VIP
En sådan historia! Härligt berärrad.
2020-09-12

  Öknens Ros VIP
Sicken fadäs! Men det fick ju sin förklaring.
2020-09-12

  Lehva VIP
Underbart. Så fint att du delar med dig av din händelse.
2020-09-12

  Blomma-Stjärna VIP
Läsvärt och roligt - tack för den!
2020-09-11

  Poeten Salvador VIP
Du verkar ta misstag med ro, en viktig egenskap för den som vill utvecklas. Att göra misstag är vägen till framgång
2020-09-11

  Marita Ohlquist VIP
Bra skrivet om en minnesvärd upplevelse!
2020-09-11
  > Nästa text
< Föregående

Elisabeth Nilsson VIP