I den där ihopsatta meningen satt 

en katt med öronen nyfiket öppna 

jag är en kvinna. Så började hon meningen

om sanningen. Ingen dualitet och långa 

avstånd mellan äppelet och trädet. 

Plötslig. Sådan är du. I ryckningar drar du

genom könet. Bultande är du. Själva strået 

mellan kärleken och lusten. 

och dina nakna ögonblick är mina. I trådar 

i ett minne. Du kan väl döpa dig till fors 

här i denna poesins bakgator. Läsa mig 

ur den identiteten och sedan gå tillbaka 

till anonym. I två dagar kan du sedan läsa 

mig mellan kl 00-02 på natten. 

sedan inget mer. Livet går. Våra ryggar kröks.