Vederbörande, vovven och vivet
cyklar till vårt kommunalparadis,
Sofiero, där det kungliga livet
levdes på somrarnas vackraste vis.

Pepparkaksslottet tronar i fonden
bakom smaragdgröna gräsmattors ljus,
fordomdags vikt för de översta stånden.
Nu äger alla dess parker och hus.

I rhododendronravinernas svalka
följer vi sluttningens slingrande gång.
Strängt observanta på halheters halka
når vi till sist Öresunds våg och tång.

Där skymtar Kronborg på danskarnas sida,
helt annorlunda än Sofiero!
Där hördes Hamlet sin frågefras kvida.
Här är blott lycka och fröjdefull ro.

Fram till prinsessors och småprinsars länder
och deras sagoförtrollade skog
når vi, när upp ifrån stranden vi vänder,
anar att kungar och drottningar log...

Trädgårdens överdåd eggar och söver.
Häckar och köksväxter, buskar och blom
ger oss de njutningar som vi behöver,
vi, som har livet som rikedom.

Atriet visar en mängd pelargoner,
slottets gemak bjuder mönster av Frank.
Trädgårdsbutiken har smittsamma zoner.
Undviks i dag. Vem vill våga bli krank?

Kaffe på kungliga fotbollsplanen.
Måndagens solstrålar uppvärmer dem.
Utflykten avslutas. Republikanen,
vivet och vovven tar cyklarna hem.