Silar kvällsljuset inuti, det bär nästan som

en egen saga. 

Jag skulle vilja berätta den men vilka ord

kan bära sådant ljus, hur skulle en mening

finna melodin, hur att sjunga denna

mjukhet. 

Men, det kanske inte behövs. 

Det att låta upp och låta in är

ju en kärlekssång i sig. 

Mina andetag dras djupt och jag låter blicken

Vila,

dag till ända,

åter.