Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vitt

Skriker i vitmålade rum
Efter någon som kan lyssna
Någon som kan uthärda mitt mörker
Men får en gul kliande filt
Och rödvita små piller
Som ska hjälpa mig sova
Som ska ge dem lugn
Medan tankarna
Skriker i mitt huvud
Utan att nå läpparna
I sterila korridorer söker jag bot
Söker mening och sammanhang
Men finner en klapp på axeln
Och en kopp medicin
För ingen har tid
Att låta mig
Hälla ur mig alla svarta ord
Som ekar i mitt huvud
Sitter på kanten
Av en vitmålad stålbädd
Och viftar med benen
Onormalt beteende säger de
Och trycker i mig än med piller
Tills jag ligger i sängen
Och inte klarar av mer
Än att bara vara
Och just i det ögonblicket
Dör hoppet




Fri vers av Knastroll VIP
Läst 690 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2006-07-13 21:54



Bookmark and Share


  Bevingad
ZOtroligt vacker och gripande text om spannet mellan hoppet och hopplösheten. Du förmedlar en känsla av frustration över något som inte går att påverka. Och det är en känsla som tränger sig in i mig med sådan kraft. Du berör med dina ord, du når ut.
2006-07-20

  ***Wicke***
Ja
utan att ha någon som lyssnar.
utan att få orden komma ut

Då dör Hoppet
Hoppet om att
Läka.
2006-07-15
  > Nästa text
< Föregående

Knastroll
Knastroll VIP