Redan medlem?
Logga in
Dagarna i frid
kommit över. Förbi. lyfter språket i en pirrande föraning såpade var trägolven
Du kommer alltid in. Nog faan att jag varje dag undrar om jag gör det hos dig. Skiter i borgerlighet och ringar.
små ögonblick har livet stått blixt still. Vi kan vira hur mycket attribut runt vår bädd av själens starkaste byggstenar
ingen kan. Inget kan. Dansar ansvaret lika förföriskt som vi
samlade ihop sinnena i fack till för folket
Det var en underbart kluven tid. Min inre tidvisare pekar på något slags vidunderligt under om och om igen. Om och om igen lever jag som den kloke allt mer stilla
acceptansen prövar mig men hennes svettlukt kan på sekunderar
det gula blicken våra flätade händer
som då är nu
Fri vers
av
smultronbergen
Läst 97 gånger Publicerad 2020-08-31 23:46 |
Nästa text
Föregående smultronbergen |