Till LinnInatt tänker jag skriva en kärleksdikt som inte handlar om verklighetsflykt Om Dig har jag drömt utan trosor! Ta av dig korset och klänningen. Lås dörren bakom dig Kom sedan och hälsa på mina röda rosor Nej, jag har inte glömt att det förflutna fortfarande luktar bränt - det som hänt är att strömmarna vänt Lägger ifrån mig flaskan. Mitt namn är inte Fenix, men jag kommer resa mig ur askan Vredens druvor må gömma sig bakom vita huvor. Jag minns hellre din kropp under min och Eriksbergs svettiga duvor ~~~ Skjut era silverkulor - jag är trött på att slava i kung Salomos gruvor! Det är dags att kasta bort flytvästen och tränga in i dig som den vildaste hästen Så passa mikrofonen och stäng av telefonen: Du är för mig vad Santo Domingos vågor var för Francis Drake och hans pirater; Du är för mig vad Veronas balkonger var för en förälskad Romeo och vad vetefälten är för vårens återvändande törnsångare; Du är mitt hjärtas huvudartär och min obesegrade drömfångare; Du är floden som mynnar ut i mitt Svarta hav och jag är vulkanen som regnar över dig om natten. Låt mig dricka av ditt heliga vatten! ~~~ Hade gud funnits så hade hon skapat dig till sin avbild Passionen finner sina rim för varje gång jag tänker att du är min. Vill du ska rida mig på varenda parkbänk, härifrån till Berlin Din dagg är mitt magiska lim. Du kryper på alla fyra under mitt skinn, när jag ropar: “rinn, rinn!” Du är den jordnära poeten och jag den drömmande kometen som lyser upp himlen ovanför den röda planeten Du får mig att sjunga utan att öppna munnen och dansa även när jag står stilla Jag vill inte komma loss. Ge mig ett till bloss av dig! Inget går upp emot oss ~~~ Livet är inget kors att bära. Av dig vill jag lära mig att återigen skratta från öra till öra Inatt tänker jag skriva en kärleksdikt som inte handlar om verklighetsflykt Sist vi låg sked slutade det med att dina höfter gick ur led. Sängens träben gick av och dina ögon skrek mitt namn Att se dig komma kändes som ett jordskred. Min tro har aldrig varit mer sann än då du brann i min famn ~~~ Låt stå! Förut låg jag jämnt ovanpå. Nu vill jag ha dina händer om min hals tills gräset färgas blått och mörkret ber om förlåt Tar av mig skorna och ger bort min sista krona. Jag ångrar ingenting Du är min. Du är Linn. |
Nästa text
Föregående Rafael X |